UNIKABOXEN besöker Mosebacketerrassen och njuter av Miss Li

Förband - Flora Cash

Den svensk-amerikanska duon Flora Cash har hyllats av Noisey US, NYLON, Earmilk och nominerats till två Gaffa-priser för Årets Svenska nykomling och Årets svenska artist. Tidigare i år har Cole Randall och Shpresa Lleshaj medverkat på Miss Lis konserter i Göteborg och Stockholm och så blev det även denna kväll. Musiken är tilltalande, men det var inte därför som jag betalat en hyffsat dyr biljett. Tyvärr malde detta och störde mitt engagemang för denna fullt kompetenta grupp bestående av Stockholmstjejen Shepresa, två musikkompisar och Cole ursprungligen från USA. Musiken andas Amerikansk västkust och en av låtarna i repertoaren heter till och med California. Jag menar inte att det lät som surfpop typ Beach Boys, men det fanns en intressant psykedelisk krydda i arren som lockade fram scablonbilden av Californien, som fristad för hippies, frihet och vilda fester.

I en intervju med P4 Stockholm 6 juli 2015 berättade Shpresa hur allt började:

– Cole och jag började lyssna på varandras musik på Internet och började gilla och kommentera låtar som vi lade upp. Efter ett tag började vi prata med varandra. Det ena ledde till det andra och ganska snart bestämde Cole, som då bodde i Minneapolis och Shpresa från Stockholm att träffas. Artistduon Flora Cash var född och kärleken de emellan lika så. - Vi klickade och fann varandra. Nu har vi flyttat tillbaka och älskar att göra musik ihop.

Efter lång väntan kom hon tillslut

För mig var hon en timme sen och mitt humör var inte på topp. Mosebacketerrassen hade förvandlats till ett hav av människor och känslan var minst sagt klaustrofobisk om du ville ta dig från en plats till en annan, för att till exempel köpa något att dricka. Jag tog mig längst bak mot staketet, där det fanns några bänkar och bord. Tanken var att kunna utnyttja dessa för att komma upp en bit och få några bilder, men också skönt att komma bort från den allra värsta trängseln. Från min nya plats kändes allt mycket bättre och nu ville jag verkligen ge Miss Li en ärlig chans att ge mig valuta för min långa väntan.

Allt var förlåtet!

Nästan direkt, redan i första låten, tinade hon upp mitt frusna hjärta och släkte min törst efter någonting att skingra mina negativa tankar med. Med frenetisk energi och magisk närvaro såg hon till att folkhavet fick vad de längtat efter. En show klart över det vanliga och allt var nu förlåtet.

Vilken artist! Vilken show! Vilken partygenerator!

Detta är Borlängetjejen Linda Carlsson, som spelade fotboll i allsvenskan och en dag färgade håret blått och orange, slutade med all form av idrott och började sjunga och skriva låtar i ett rockband. Hon gillade att skrika och det hela ledde till ett skivkontrakt, men det var först när hon flyttade till Stockholm 2005 och skaffade sig ett halvsunkigt elpiano på avbetalning, som artisten Miss Li började växa fram. Hon gjorde låtar i ett rasande tempo och det dröjde inte länge förrän hon hade material till en platta. Då ringde hon barndomsvännen från Borlänge Clas Lassbo, som fortfarande spelar bas i bandet, och på väg till studion vid S:t Eriksplan stötte de ihop med Gustav Nahlin, som också han är kvar i bandet på trummor. Trion spelade in en platta och Linda la upp fyra av låtarna på MySpace, som var dåtidens plattform för band och artister som sökte en publik. En av låtarna var Oh Boy. Låten började snabbt klättra i antal lyssningar och året efter kom den ut som hennes första singel. Samma år släppte hon sin första platta, Late Night Heartbroken Blues. Samarbetet med Lars Winnerbäck och inspelningen 2007 av duetten Om du lämnar mig nu öppnade upp för en bred publik och sedan gick det fort.

Så mycket bättre

Kanske för fort. I en fin intervju i DN av Behrang Behdjou 2017-05-05 berättar Linda att efter succéerna 2012 med programmet Så mycket bättre på TV4, då hon tolkade Pugh Rogefeldts Här Kommer Natten och Olle Ljungströms Nåt för dom som väntar, funderade hon på att lägga ner Miss Li för gott. Det hade blivit för mycket. En elak ledsjukdom hade plågat henne svårt sedan 2010, men hon vägrade att låta sig hindras och körde på som vanligt med hjälp av morfin och alkohol ända in i kaklet. Det blev tillslut en paus på fyra år, men nu är Miss Li tillbaka med en fantastisk show och i höst släpper hon en ny platta med material hon skapat tillsammans med gitarristen och samarbetspartnern Sonny Gustavsson. Välkommen tillbaka!

Burlesque-Music Hall-Honky Tonk-Rock´n´Roll-Blues-Pop-Mix

I recensionen av Nils Hanson publicerad i DN den 19 augusti beskrivs musiken som; ...något rejält och liksom hemtamt i den musikmix hon skapar med sitt sen länge samtrimmade band, sex man inklusive två blåsare, som ekar av gammal folkhemsindie...på det stora hela är det som att hon förkroppsligar en bred, svensk musiktradition som inte så många håller på med längre, där de yviga gesterna och det upphetsade temperamentet är just vad som behövs för att lyfta det över normal trevlighetsnivå...

Håller med honom i beskrivningen av den entusiastiske artisten Linda Carlsson, som så fort hon dyker upp på scenen transformeras till Miss Li och med euforisk energi trampar igång den musikaliska cabarén, men folkhemsindie och svensk musiktradition vet jag inte. För mig låter det som att det musikaliska underlaget saknar egen identitet och att det endast är genom Miss Lis persona som låtarna lyfts och blir unikt underhållande.

För mig är musiken och arrangemangen det som sticker ut mest och har så varit alltsedan jag hörde Oh Boy för första gången. Det är jazzigt, med inslag av ragtime, på ett pop-rockigt vis och det andas både New Orleans och Stampen. Särskilt en låt, som övergår i ett långt magiskt crescendo, där blåset löper amok i en spännande kakafoni av toner, blir för mig ett tydligt tecken på att Miss Li är mer än Linda Carlsson. Ett kollektiv och i denna musikaliska context kan Linda Carlsson genom Miss Li fullständigt öppna sig och närmast primalt dela med sig av sitt innersta och sin kärlek.

Duo med Hässelbyrapparen Finess

Bakom artistnamnet Finess döljer sig en 30-årig rappare vid namn Jaouli Akofely. Tidigare i sommar släppte han tillsammans med Miss Li singeln Tegel och betong. Rapp som krydda kan skapa fina kontraster och volym i ett arrangemang, men behöver inte alltid finnas med. Inslaget var fint och Finess är duktig men andas lite panik; vi måste uppdatera repertoaren.

Applåderades tillbaka tre gånger

När hon för tredje gången lockas tillbaka till scenen av den entusiastiska och fortfarande hungriga publiken berättade hon att det faktiskt fanns en låt till som repeterats in, men som refuserats i sista stund på grund av att den väckt en känsla av töntighet. Låten var Transformer och blev kvällens sista nummer.

- Vi tyckte den var töntig så vi strök den, men fuck it, töntigt is the new cool!